Utforska Mdina

Mdinas katedral, helgad åt S:t Paulus, byggdes om 1697–1702 efter ritningar av Lorenzo Gafà sedan en jordbävning 1693 förstört den medeltida kyrkan. Enligt traditionen ligger den där den romerske ståthållaren Publius mötte aposteln Paulus. Inne finns ett golv av gravstenar i marmor, en kupol målad med scener ur Paulus liv och Mattia Pretis Paulus omvändelse i absiden.

Karmelitklostret i Mdina förenar barockkyrkan Bebådelsekyrkan, byggd mellan 1660 och 1675 efter ritningar av Francesco Sammut, med ett kloster där karmelitbröder fortfarande bor. Besökarna ser kyrkan, korsgången, refektoriet, köket och munkarnas celler. Det maltesiska upproret mot det franska styret började utanför klostret den 2 september 1798.

Nationella naturhistoriska museet ligger i Palazzo Vilhena, ett franskt barockpalats byggt 1726–1728 åt stormästaren António Manoel de Vilhena efter ritningar av Charles François de Mondion. Museet öppnade 1973 och visar bergarter, mineraler och fossil, snäckor, insekter samt de maltesiska öarnas fåglar, däggdjur och havsliv.

Mdinas katedralmuseum ligger i det tidigare stiftsseminariet, en barockbyggnad från 1733–1742 av Andrea Belli mitt emot katedralen. Samlingarna omfattar träsnitt och gravyrer av Albrecht Dürer, mynt från antiken till johanniternas tid, kyrksilver, mässkrudar, handskrifter och målningar av maltesiska och italienska konstnärer.

Palazzo Falson är ett medeltida palats i Mdina, byggt på 1200-talet och utbyggt på 1400-talet, med gotiska portaler och fönster kring en liten gård. Från 1927 till 1962 var det samlaren Olof Gollchers hem, och hans samling av målningar, silver, vapen och rustningar, möbler, mattor och böcker visas i rummen som ett hemmuseum.

Domvs Romana bevarar resterna av ett förmöget romerskt stadshus från 100-talet f.Kr., som hittades 1881 strax utanför Mdinas murar. Dess mångfärgade mosaikgolv, bland dem en scen med duvor som dricker ur en skål, visas på plats, tillsammans med marmorstatyer av kejsarfamiljen och vardagsföremål, i en nyklassicistisk museibyggnad från 1882.

S:t Paulus basilika i Rabat byggdes mellan 1653 och 1683, efter ritningar som tillskrivs Francesco Buonamici och fullbordades av Lorenzo Gafà, ovanför den grotta där aposteln Paulus enligt traditionen vistades efter sitt skeppsbrott år 60 e.Kr. S:t Publius kapell intill är äldre, och grottan nedanför rymmer en marmorstaty av helgonet.

Wignacourtmuseet ligger i Johanniterordens kaplaners barockresidens i Rabat, grundat under stormästaren Alof de Wignacourt i början av 1600-talet. Det är förbundet med S:t Paulus grotta, där aposteln enligt traditionen bodde på Malta, och visar målningar av Mattia Preti och Antoine Favray, katakomber och skyddsrum från andra världskriget.

Mostas rotunda, församlingskyrkan för Marie himmelsfärd, byggdes 1833–1860 av byborna själva efter ritningar av Giorgio Grognet de Vassé med Pantheon i Rom som förebild. Den fribärande kupolen hör till de största i Europa. Den 9 april 1942 slog en tysk bomb igenom kupolen under mässan utan att explodera; en kopia visas i sakristian.

Vår Fru av Mellieħas helgedom är en liten kyrka delvis inbyggd i berget nedanför Mellieħas församlingskyrka, en vallfartsort sedan medeltiden. Dess fresk av Jungfrun med barnet, målad direkt på bergväggen, vördas som en av de äldsta Mariabilderna på Malta, och väggarna kantas av votivgåvor från sjömän och sjuka.

Lascaris War Rooms är tunnlar och rum uthuggna i berget under Övre Barrakkaträdgården, tagna i bruk 1940 som gemensamt krigshögkvarter för försvaret av Malta. De allierades landstigning på Sicilien i juli 1943 leddes härifrån, och Nato använde anläggningen fram till 1977. Restaurerade operationsrum visar plottingborden och väggkartorna.

MUŻA är Maltas nationella konstmuseum för allmänheten, öppnat 2018 i Auberge d'Italie, de italienska riddarnas härbärge från 1500-talet, vars barockfasad bär en bronsbyst av stormästaren Gregorio Carafa. Det efterträdde Nationalmuseet för de sköna konsterna och visar maltesisk och europeisk konst från medeltiden och framåt, däribland verk av Mattia Preti.

Nationella arkeologiska museet ligger i Auberge de Provence, byggd 1571 efter ritningar av Girolamo Cassar på Republic Street. Här visas fynd från Maltas förhistoriska tempel och gravar, bland dem Den sovande damen från Hypogeet i Ħal Saflieni och Venus från Malta från Ħaġar Qim, samt föremål från bronsåldern och feniciska föremål.

S:t Paulus prokatedral är Maltas anglikanska domkyrka, beställd av drottning Adelaide under hennes vistelse på ön och byggd 1839–1844 på platsen för Auberge d'Allemagne. Den nyklassicistiska portiken vetter mot Independence Square, och spiran, omkring 60 meter hög, är ett landmärke på Marsamxett-sidan av Valletta.

S:t Johannes konkatedral byggdes 1573–1578 efter ritningar av Girolamo Cassar som Johanniterordens konventskyrka. Det enkla yttre står i kontrast till en barockinteriör dekorerad av Mattia Preti, ett golv i långhuset med omkring 400 inlagda gravstenar i marmor över riddare och Caravaggios Johannes döparens halshuggning (1608) i oratoriet.

Manoelteatern byggdes 1731 på stormästaren António Manoel de Vilhenas bekostnad och hör till de äldsta teatrarna i Europa som fortfarande är i bruk. Den ovala salongen har tre rader förgyllda logar i trä och ett tak målat med bladguld. Det är Maltas nationalteater, och guidade turer visar salongen, scenen och ett litet museum.

Kollegiatkyrkan S:t Paulus skeppsbrott minns aposteln Paulus skeppsbrott på Malta år 60 e.Kr. Den byggdes på 1570-talet och byggdes om på 1600-talet, med en fasad som tillkom 1885, och rymmer en förgylld träskulptur av S:t Paulus snidad av Melchiorre Cafà, en relik av helgonets handledsben och en del av den kolonn som han sägs ha halshuggits på.

Stormästarpalatset påbörjades 1571 som residens för Johanniterordens stormästare och rymde senare de brittiska guvernörerna; i dag är det kansli för Maltas president. Besökarna ser representationsrummen, korridorer med målade friser och tak med vapensköldar samt palatsets rustkammare med omkring 5 000 vapen och rustningar.

Casa Rocca Piccola är ett palats från 1500-talet på Republic Street, fortfarande hem för adelsfamiljen de Piro. Besöken leder genom rum inredda med familjens antika möbler, silver, målningar och dräkter, ett litet kapell och en trädgård på gården, och ner i bergrum som hushållet använde som skydd under bombningarna i andra världskriget.

S:t Laurentiuskyrkan vid vattnet i Birgu var Johanniterordens konventskyrka från 1530 tills S:t Johannes i Valletta stod färdig 1577. Den nuvarande barockbyggnaden ritades av Lorenzo Gafà och byggdes 1681–1697; altartavlan, S:t Laurentius martyrium, är målad av Mattia Preti.