Utforska Mosta

S:t Johannes konkatedral byggdes 1573–1578 efter ritningar av Girolamo Cassar som Johanniterordens konventskyrka. Det enkla yttre står i kontrast till en barockinteriör dekorerad av Mattia Preti, ett golv i långhuset med omkring 400 inlagda gravstenar i marmor över riddare och Caravaggios Johannes döparens halshuggning (1608) i oratoriet.

Stormästarpalatset påbörjades 1571 som residens för Johanniterordens stormästare och rymde senare de brittiska guvernörerna; i dag är det kansli för Maltas president. Besökarna ser representationsrummen, korridorer med målade friser och tak med vapensköldar samt palatsets rustkammare med omkring 5 000 vapen och rustningar.

Kollegiatkyrkan S:t Paulus skeppsbrott minns aposteln Paulus skeppsbrott på Malta år 60 e.Kr. Den byggdes på 1570-talet och byggdes om på 1600-talet, med en fasad som tillkom 1885, och rymmer en förgylld träskulptur av S:t Paulus snidad av Melchiorre Cafà, en relik av helgonets handledsben och en del av den kolonn som han sägs ha halshuggits på.

Casa Rocca Piccola är ett palats från 1500-talet på Republic Street, fortfarande hem för adelsfamiljen de Piro. Besöken leder genom rum inredda med familjens antika möbler, silver, målningar och dräkter, ett litet kapell och en trädgård på gården, och ner i bergrum som hushållet använde som skydd under bombningarna i andra världskriget.

Hypogeet i Ħal Saflieni är ett underjordiskt gravkomplex uthugget i kalkstenen i tre nivåer mellan omkring 4000 och 2500 f.Kr. Det hittades 1902 av byggnadsarbetare som lade husgrunder i Paola och är ett av Unescos världsarv; kamrarna efterliknar arkitekturen i templen ovan jord. Besöken sker i små grupper med biljetter som bokas i god tid.

Nedre Barrakkaträdgården ligger på S:t Kristoffers bastion i Vallettas östra utkant, med utsikt över inloppet till Grand Harbour och dess vågbrytare. Mitt i trädgården står ett doriskt tempel byggt 1810 som minnesmärke över Sir Alexander Ball, Maltas förste brittiske civilkommissarie; minnesmärket Siege Bell står strax nedanför.

Fort St Angelo ligger längst ut på Birgu på platsen för en medeltida borg och byggdes om av Johanniterorden från 1530 som deras första säte på Malta. Det var ordens högkvarter under den stora belägringen 1565 och tjänade senare Royal Navy som HMS St Angelo fram till 1979. Fortet restaurerades 2015 och visar fortets historia, dess kapell och stormästarens hus.

Fort St Elmo är ett stjärnformat fort som byggdes 1552 längst ut på halvön Sciberras, innan Valletta fanns. Det föll efter en månads bombardemang under den stora belägringen 1565 och byggdes upp igen och utvidgades av riddarna. I dag rymmer det Nationella krigsmuseet, vars utställningar sträcker sig från förhistorien till andra världskriget, däribland Georgskorset som tilldelades Malta 1942.

Tarxientemplen är ett komplex av fyra megalitiska byggnader uppförda mellan omkring 3600 och 2500 f.Kr., utgrävda från 1915 av Themistocles Zammit. Stenblock huggna med spiraler och friser av djur samt nedre halvan av en stor kvinnostaty visas som kopior på platsen, med originalen i Nationella arkeologiska museet. Ett skyddstak täcker i dag lämningarna.

Ħaġar Qim är ett megalittempel byggt mellan omkring 3600 och 3200 f.Kr. på en ås ovanför Maltas sydkust och en del av ett av Unescos världsarv. Fasaden och kamrarna har några av de största stenarna bland de maltesiska templen, en av dem omkring sju meter lång. Venus från Malta och de sittande 'feta figurerna' som hittats här finns i Nationella arkeologiska museet.

S:t Laurentiuskyrkan vid vattnet i Birgu var Johanniterordens konventskyrka från 1530 tills S:t Johannes i Valletta stod färdig 1577. Den nuvarande barockbyggnaden ritades av Lorenzo Gafà och byggdes 1681–1697; altartavlan, S:t Laurentius martyrium, är målad av Mattia Preti.

Mnajdra är en grupp av tre megalittempel byggda mellan omkring 3600 och 2500 f.Kr. i en sänka ovanför havet, 500 meter nedanför Ħaġar Qim, och en del av ett av Unescos världsarv. Det nedre templet är riktat efter solen: vid dagjämningarna faller det första ljuset rakt genom huvudingången, och vid solstånden träffar det kanterna på stenhällar inne i templet.

Inkvisitorns palats i Birgu byggdes på 1530-talet som Johanniterordens domstolar och var från 1574 till 1798 säte för den romerska inkvisitionen på Malta. Besökarna ser inkvisitorernas våningar, domstolssalen, kapellet och fängelsecellerna, vars väggar fortfarande bär fångarnas graffiti; här finns också ett etnografiskt museum.

Malta at War Museum ligger i en armékasern från 1700-talet vid porten Couvre Porte i Birgu och berättar om öarna under andra världskriget, då de hörde till de hårdast bombade platserna i Europa. Här visas journalfilmen Malta G.C. från kriget, uniformer och föremål ur civilbefolkningens vardag, och vägen leder ner i ett bergrum som skyddade mot flyganfall under staden.

Esplora är ett interaktivt vetenskapscenter som öppnade 2016 på området kring Villa Bighi, en villa från 1675 ovanför Grand Harbour som blev Royal Naval Hospital Bighi på 1830-talet. De historiska byggnaderna och trädgårdarna rymmer utställningar att pröva själv om fysik, människokroppen och miljön, samt ett planetarium med en kupol på 10,7 meter.

Blå grottan är en naturlig havsbåge och en rad grottor i kalkstensklipporna på Maltas sydkust, nedanför klipporna vid Qrendi. Små båtar avgår från viken Wied iż-Żurrieq till grottorna, där solljuset som reflekteras från den vita sandbottnen färgar vattnet djupblått, starkast på morgonen. Bågen kan också ses från en utsiktsplats vid kustvägen.

Fort Rinella är ett viktorianskt kustbatteri som britterna byggde 1878–1886 för en enda 100-tons Armstrongkanon, en av bara två sådana kanoner som finns bevarade i världen. Batteriet har kvar kanonen i sin ställning tillsammans med krutdurkar, kaserner och de ångmaskiner som laddade den, och drivs som museum med tidsklädda guider.

Vår Fru av Mellieħas helgedom är en liten kyrka delvis inbyggd i berget nedanför Mellieħas församlingskyrka, en vallfartsort sedan medeltiden. Dess fresk av Jungfrun med barnet, målad direkt på bergväggen, vördas som en av de äldsta Mariabilderna på Malta, och väggarna kantas av votivgåvor från sjömän och sjuka.

Röda tornet, eller S:ta Agatas torn, byggdes 1647–1649 av Johanniterorden på Marfaåsen för att bevaka Mellieħabukten och signalera till Gozo, Comino och Mdina. Det fyrkantiga tornet med hörntorn är målat rött och rymmer ett litet kapell åt S:ta Agata. Det har restaurerats av Din l-Art Ħelwa, bemannas av frivilliga och har tidstypiska kanoner på taket.