Utforska Birgu

Tarxientemplen är ett komplex av fyra megalitiska byggnader uppförda mellan omkring 3600 och 2500 f.Kr., utgrävda från 1915 av Themistocles Zammit. Stenblock huggna med spiraler och friser av djur samt nedre halvan av en stor kvinnostaty visas som kopior på platsen, med originalen i Nationella arkeologiska museet. Ett skyddstak täcker i dag lämningarna.

Hypogeet i Ħal Saflieni är ett underjordiskt gravkomplex uthugget i kalkstenen i tre nivåer mellan omkring 4000 och 2500 f.Kr. Det hittades 1902 av byggnadsarbetare som lade husgrunder i Paola och är ett av Unescos världsarv; kamrarna efterliknar arkitekturen i templen ovan jord. Besöken sker i små grupper med biljetter som bokas i god tid.

Mostas rotunda, församlingskyrkan för Marie himmelsfärd, byggdes 1833–1860 av byborna själva efter ritningar av Giorgio Grognet de Vassé med Pantheon i Rom som förebild. Den fribärande kupolen hör till de största i Europa. Den 9 april 1942 slog en tysk bomb igenom kupolen under mässan utan att explodera; en kopia visas i sakristian.

Blå grottan är en naturlig havsbåge och en rad grottor i kalkstensklipporna på Maltas sydkust, nedanför klipporna vid Qrendi. Små båtar avgår från viken Wied iż-Żurrieq till grottorna, där solljuset som reflekteras från den vita sandbottnen färgar vattnet djupblått, starkast på morgonen. Bågen kan också ses från en utsiktsplats vid kustvägen.

Ħaġar Qim är ett megalittempel byggt mellan omkring 3600 och 3200 f.Kr. på en ås ovanför Maltas sydkust och en del av ett av Unescos världsarv. Fasaden och kamrarna har några av de största stenarna bland de maltesiska templen, en av dem omkring sju meter lång. Venus från Malta och de sittande 'feta figurerna' som hittats här finns i Nationella arkeologiska museet.

Ta' Bistra-katakomberna är ett senromerskt och bysantinskt gravkomplex från 300- till 500-talet e.Kr. i utkanten av Mosta, uthugget i berget i en rad separata gravar. De återupptäcktes 1891 och har restaurerats av Heritage Malta; här finns fönstergravar, baldakingravar och agapebord för begravningsmåltider, som i dag ses längs en belyst gångväg.

Mnajdra är en grupp av tre megalittempel byggda mellan omkring 3600 och 2500 f.Kr. i en sänka ovanför havet, 500 meter nedanför Ħaġar Qim, och en del av ett av Unescos världsarv. Det nedre templet är riktat efter solen: vid dagjämningarna faller det första ljuset rakt genom huvudingången, och vid solstånden träffar det kanterna på stenhällar inne i templet.

Mdinas katedral, helgad åt S:t Paulus, byggdes om 1697–1702 efter ritningar av Lorenzo Gafà sedan en jordbävning 1693 förstört den medeltida kyrkan. Enligt traditionen ligger den där den romerske ståthållaren Publius mötte aposteln Paulus. Inne finns ett golv av gravstenar i marmor, en kupol målad med scener ur Paulus liv och Mattia Pretis Paulus omvändelse i absiden.

Nationella naturhistoriska museet ligger i Palazzo Vilhena, ett franskt barockpalats byggt 1726–1728 åt stormästaren António Manoel de Vilhena efter ritningar av Charles François de Mondion. Museet öppnade 1973 och visar bergarter, mineraler och fossil, snäckor, insekter samt de maltesiska öarnas fåglar, däggdjur och havsliv.

Mdinaporten är den befästa stadens huvudingång i barock, byggd 1724 under stormästaren António Manoel de Vilhena efter ritningar av den franske ingenjören Charles François de Mondion. En stenbro går över den torra vallgraven till porten, vars utsida bär Vilhenas vapen och vars insida visar reliefer av helgonen Paulus, Publius och Agata.

Palazzo Falson är ett medeltida palats i Mdina, byggt på 1200-talet och utbyggt på 1400-talet, med gotiska portaler och fönster kring en liten gård. Från 1927 till 1962 var det samlaren Olof Gollchers hem, och hans samling av målningar, silver, vapen och rustningar, möbler, mattor och böcker visas i rummen som ett hemmuseum.

Karmelitklostret i Mdina förenar barockkyrkan Bebådelsekyrkan, byggd mellan 1660 och 1675 efter ritningar av Francesco Sammut, med ett kloster där karmelitbröder fortfarande bor. Besökarna ser kyrkan, korsgången, refektoriet, köket och munkarnas celler. Det maltesiska upproret mot det franska styret började utanför klostret den 2 september 1798.

Mdinas katedralmuseum ligger i det tidigare stiftsseminariet, en barockbyggnad från 1733–1742 av Andrea Belli mitt emot katedralen. Samlingarna omfattar träsnitt och gravyrer av Albrecht Dürer, mynt från antiken till johanniternas tid, kyrksilver, mässkrudar, handskrifter och målningar av maltesiska och italienska konstnärer.

Domvs Romana bevarar resterna av ett förmöget romerskt stadshus från 100-talet f.Kr., som hittades 1881 strax utanför Mdinas murar. Dess mångfärgade mosaikgolv, bland dem en scen med duvor som dricker ur en skål, visas på plats, tillsammans med marmorstatyer av kejsarfamiljen och vardagsföremål, i en nyklassicistisk museibyggnad från 1882.

S:t Paulus basilika i Rabat byggdes mellan 1653 och 1683, efter ritningar som tillskrivs Francesco Buonamici och fullbordades av Lorenzo Gafà, ovanför den grotta där aposteln Paulus enligt traditionen vistades efter sitt skeppsbrott år 60 e.Kr. S:t Publius kapell intill är äldre, och grottan nedanför rymmer en marmorstaty av helgonet.

Wignacourtmuseet ligger i Johanniterordens kaplaners barockresidens i Rabat, grundat under stormästaren Alof de Wignacourt i början av 1600-talet. Det är förbundet med S:t Paulus grotta, där aposteln enligt traditionen bodde på Malta, och visar målningar av Mattia Preti och Antoine Favray, katakomber och skyddsrum från andra världskriget.

S:t Paulus katakomber är en grupp underjordiska begravningsplatser uthuggna i berget utanför murarna kring den romerska staden Melite, använda från 200-talet e.Kr. för hedniska, judiska och kristna begravningar. Man kan gå in i mer än 20 av gravarna; den största har två runda agapebord uthuggna i berget, där begravningsmåltider hölls.