Utforska Venedig

Fondazione Prada använder Ca' Corner della Regina, ett palats vid Canal Grande i Santa Croce, som sin lokal i Venedig för tillfälliga utställningar av samtidskonst. Palatset står där Caterina Cornaro, senare drottning av Cypern, föddes 1454; det byggdes om 1724 av Domenico Rossi och har fresker om hennes liv på huvudvåningen.

Ca' Pesaro är ett barockpalats i marmor vid Canal Grande, ritat av Baldassare Longhena i mitten av 1600-talet och fullbordat av Gian Antonio Gaspari 1710. Det rymmer Internationella galleriet för modern konst, som till stor del byggts upp av verk som köptes vid de tidiga Venedigbiennalerna, och på översta våningen Museet för orientalisk konst.

Rialtobron är den äldsta av de fyra broarna över Canal Grande och förbinder stadsdelarna San Marco och San Polo. Den nuvarande stenbron med ett enda spann ritades av Antonio da Ponte och byggdes 1588–1591 i stället för tidigare träbroar. Två ramper kantade av rader av butiker leder upp till en central portik.

Naturhistoriska museet i Venedig är inrymt i Fondaco dei Turchi, ett venetiansk-bysantinskt palats från 1200-talet vid Canal Grande som tjänade som handelshus för turkiska köpmän 1621–1838. Det har varit museum sedan 1923 och visar fossil, bland dem skelettet av dinosaurien Ouranosaurus, valskelett och zoologiska och etnografiska samlingar.

Fortunymuseet är inrymt i Palazzo Pesaro degli Orfei, ett gotiskt palats från 1400-talet vid Campo San Beneto, där den spanskfödde konstnären Mariano Fortuny inrättade sin ateljé 1898 och senare sitt hem och sin textilverkstad. Rummen visar hans målningar, tryckta siden och sammeter, lampor och scenografier; palatset skänktes till staden 1956.

Carlo Goldonis hus är det gotiska Palazzo Centani i San Polo, där dramatikern Carlo Goldoni föddes 1707. En gård med en öppen trappa från 1400-talet och en huggen brunnskrans leder till ett litet museum om hans liv och teater, med en rekonstruerad dockteater från 1700-talet, och till ett bibliotek för teaterstudier.

Santa Maria Gloriosa dei Frari är en stor gotisk tegelkyrka som tillhör franciskanerna i stadsdelen San Polo, byggd under 1300- och 1400-talen och invigd 1492. Inne finns Tizians Marie himmelsfärd på högaltaret och hans Madonna Pesaro, munkarnas snidade korstolar och monument över flera doger, Tizian och Canova.

Palazzo Contarini del Bovolo är ett palats från 1400-talet nära Campo Manin, känt för sin yttre spiraltrappa, Scala Contarini del Bovolo, som tillkom omkring 1499. Dess 80 trappsteg slingrar sig uppåt inne i ett 26 meter högt cylindriskt torn av tegel och istrisk sten, öppet i arkader, till en loggia med utsikt över Venedigs tak.

Da Vinci Interactive Museum fyller salarna i Scoletta di San Rocco, byggd 1494 som första säte för brödraskapet San Rocco intill den senare Scuola Grande. Besökarna kan sätta i gång fullskalemodeller av Leonardo da Vincis maskiner, från krigsmaskiner till flygmaskiner, med förklaringar på flera språk.

Scuola Grande di San Rocco är säte för ett lekmannabrödraskap grundat 1478, i en renässansbyggnad i marmor i stadsdelen San Polo som stod färdig 1560. Salarna är täckta av målningar av Tintoretto och hans verkstad, gjorda mellan 1564 och 1587, bland dem den stora korsfästelsen i Sala dell'Albergo.

Teatro La Fenice är Venedigs operahus vid Campo San Fantin, ritat av Giannantonio Selva och invigt 1792. Namnet, fågeln Fenix, passar ett hus som byggts upp igen efter bränder 1836 och 1996; operor av Rossini, Bellini och Verdi hade urpremiär här. Besök dagtid leder genom den förgyllda salongen, foajéerna och en utställning om Maria Callas.

Judiska museet i Venedig inrättades 1954 av den judiska församlingen intill de två äldsta synagogorna vid Campo del Ghetto Nuovo, i gettot som upprättades 1516. Utställningssalarna är stängda för en restaurering som ska fördubbla deras yta; under tiden ordnar biljettkontoret guidade besök i gettots historiska synagogor.

Palazzo Grassi är ett klassicistiskt palats vid Canal Grande intill Campo San Samuele, ritat av Giorgio Massari åt familjen Grassi och byggt mellan 1748 och 1772. Det köptes av François Pinault 2005 och byggdes om av Tadao Ando, och här visas tillfälliga utställningar av samtidskonst ur Pinault Collection.

Musikmuseet är inrymt i den avsakraliserade kyrkan San Maurizio, ombyggd mellan 1795 och 1806 efter nyklassiska ritningar av Giannantonio Selva, arkitekten bakom La Fenice. Det har skapats av samlaren Artemio Versari och ensemblen Interpreti Veneziani och visar stråkinstrument av byggare som Amati, Guadagnini och Goffriller, kring Antonio Vivaldi och hans tid.

Museo Correr är det kommunala museet för venetiansk konst och historia vid Markusplatsen, i Napoleonflygeln och Procuratie Nuove. Det växte fram ur den samling som Teodoro Correr testamenterade till staden 1830, och visar skulpturer av Antonio Canova, de nyklassiska rummen i det tidigare kungliga palatset och målningar av Giovanni Bellini och Carpaccio.

Markusplatsens urtorn är ett tidigrenässanstorn på norra sidan av Piazza San Marco, byggt på 1490-talet ovanför valvbågen in till Merceria. Den blå och förgyllda urtavlan visar timmarna, solens plats i zodiaken och månens faser, och två bronsfigurer slår på klockan på taket. Interiören visas på guidade turer efter bokning.

Markusplatsen är Venedigs huvudtorg, omgivet av Markuskyrkan, Procuratie Vecchie och Procuratie Nuove med sina arkader och, i den västra änden, Napoleonflygeln. Tillsammans med Piazzetta, som öppnar sig mot lagunen intill Dogepalatset, bildar det stadens religiösa och politiska centrum, med det 98,6 meter höga klocktornet ovanför.

Santi Giovanni e Paolo, på venetianska kallad San Zanipolo, är en gotisk tegelbasilika som tillhör dominikanerna i stadsdelen Castello, färdig 1430. Från 1400-talet hölls dogernas begravningar här, och tjugofem doger ligger begravda i kyrkan. Verrocchios ryttarstaty av Bartolomeo Colleoni står på torget intill.

Palazzo Pisani är ett patricierpalats intill Campo Santo Stefano, påbörjat 1614 åt familjen Pisani och utbyggt in på 1700-talet kring två gårdar med kolonnloggior. Det ägs av staden och rymmer musikkonservatoriet Benedetto Marcello. Guidade turer leder genom salarna och gårdarna upp till en takterrass över staden.

Markuskyrkans klocktorn är basilikans 98,6 meter höga klocktorn, som står fritt på Piazza San Marco. Det nuvarande tornet är en rekonstruktion som stod färdig 1912 sedan originalet rasat 1902; en hiss går upp till klockvåningen, som har utsikt över staden och lagunen.