Utforska Istanbul

Stora basaren är en övertäckt marknad i gamla stan vars grundande dateras till 1461, när sultan Mehmed II lät bygga Cevahir Bedesten för att finansiera Hagia Sofia. De välvda gångarna växte fram kring den hallen och rymmer i dag omkring 3 600 butiker längs 65 gator, med 14 han och portar som Beyazıt och Nuruosmaniye; här handlas mattor, smycken och guld.

Süleymaniyemoskén kröner den tredje kullen ovanför Gyllene hornet och byggdes 1550–1557 av arkitekten Mimar Sinan för sultan Süleyman den store. Komplexet rymmer medresor, ett härbärge och gravarna för Süleyman och Hürrem Sultan. Det är en aktiv moské: besöken gör uppehåll vid bönetiderna, och besökarna täcker axlar och knän, kvinnor även håret.

Theodosiuscisternen byggdes mellan 428 och 443 under kejsar Theodosius II för att lagra vatten som Valens akvedukt förde till Stora palatset och närliggande bad. Taket med 45 tegelvalv vilar på 32 marmorpelare med korintiska kapitäl. Den har restaurerats av distriktet Fatih, är öppen för besökare och visar digitala ljusprojektioner på väggar och pelare.

Rüstem Pashas moské nära Kryddbasaren ritades av Mimar Sinan för storvesiren Rüstem Pasha och blev färdig omkring 1563. Den är upphöjd ovanför välvda butiker och nås via trappor från gatan, och har İznikkakel i många mönster på förhallens och bönehallens väggar. Det är en aktiv moské, stängd för besökare under bönerna; anständig klädsel förväntas.

Kryddbasaren i Eminönü är en L-formad övertäckt marknad som påbörjades 1597 för Safiye Sultan och fullbordades 1664 av arkitekten Mustafa Ağa som en del av Nya moskéns komplex, för Hatice Turhan Sultan. Dess turkiska namn, Egyptiska basaren, påminner om tullarna på egyptiska varor som finansierade den; sex portar leder till stånd med kryddor, torkad frukt och turkisk konfekt.

Lilla Hagia Sofia byggdes under kejsar Justinianus på 520- eller 530-talet som Sergios och Bakchos kyrka och blev moské i början av 1500-talet, under Bayezid II. Dess kupolkrönta åttkantiga sal, omgiven av en kolonnad i två våningar med skulpterade kapitäl, hör till de äldsta bysantinska byggnaderna i Istanbul; den är en aktiv moské, stängd för besökare under bönerna.

Museet för turkisk och islamisk konst ligger i storvesiren Pargalı İbrahim Pashas palats, byggt omkring 1524 på västra sidan av Hippodromen. Det grundades 1914 och flyttade hit 1983, och visar mattor, kalligrafi och koraner, kakel, träarbeten och metallarbeten från hela den islamiska världen samt en etnografisk avdelning med rekonstruerade nomadtält och byrum.

Sultanahmettorget följer banan för Hippodromen i Konstantinopel, anlagd omkring 203 och utvidgad av Konstantin den store som stadens arena för kapplöpningar med stridsvagnar. Längs den gamla mittryggen står Theodosius obelisk, hämtad från Egypten och rest 390, Ormkolonnen i brons från Delfi, Den murade obelisken och Tyska fontänen från 1900.

Sultan Ahmeds moské byggdes 1609–1616 för sultan Ahmed I av arkitekten Sedefkâr Mehmed Ağa, mittemot Hagia Sofia på andra sidan Sultanahmettorget. Sex minareter och kaskader av kupoler reser sig över en bönehall klädd med Iznikkakel. Som aktiv moské stänger den för besökare kring middags- och eftermiddagsbönen och på fredagsförmiddagar; armar, ben och hår måste vara täckta.

Basilikacisternen är en underjordisk reservoar byggd under kejsar Justinianus I på 500-talet för att förse Stora palatset och närliggande byggnader med vatten. Dess tegelvalv, som täcker omkring 140 gånger 70 meter, vilar på 336 nio meter höga marmorpelare, och gångbryggor leder över vattnet till två Medusahuvuden som återanvänts som pelarbaser. En restaurering som avslutades 2022 öppnade den på nytt som museum.

Hürrem Sultans hamam står mellan Hagia Sofia och Blå moskén på platsen för Zeuxippos romerska bad. Mimar Sinan byggde det 1556–57 för Hürrem Sultan, hustru till Süleyman den store, med mans- och kvinnoavdelningar utformade som spegelbilder längs en 75 meter lång axel. Det är restaurerat och fungerar åter som turkiskt bad med hamamritualer och massage.

Hagia Sofia byggdes 532–537 för kejsar Justinianus I av Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos, under en central kupol på omkring 55 meters höjd. Den var katedral i nio sekler, blev moské 1453, museum 1934 och moské igen 2020; sedan 2024 når turister de övre gallerierna och deras bysantinska mosaiker via en separat biljettbelagd rundtur.

Hagia Irene står på Topkapıpalatsets yttre gård och är den äldsta kända kyrkobyggnaden i Istanbul; den nuvarande tegelbyggnaden är från Justinianus I:s återuppbyggnad efter 532. Den gjordes aldrig om till moské utan tjänade osmanerna som arsenal och är nu museum och konsertlokal, med ett stort svart kors från ikonoklasmens tid i absiden.

Istanbuls arkeologiska museer i Gülhane, intill Topkapıpalatset, samlar tre byggnader: det nyklassicistiska arkeologiska museet av Alexandre Vallaury, öppnat 1891, Museet för den forntida Orienten och Kakelkiosken från 1472. Samlingen utökades under direktör Osman Hamdi Bey och omfattar Alexandersarkofagen och andra fynd från den kungliga nekropolen i Sidon.

Topkapıpalatset byggdes 1460–1478 för sultan Mehmed II på udden ovanför Bosporen och Gyllene hornet och förblev sultanernas huvudresidens tills Dolmabahçepalatset blev färdigt 1856. Dess portar leder genom fyra gårdar till Haremet, den kejserliga skattkammaren, kammaren med de heliga relikerna och paviljonger med utsikt över vattnet.

Galatatornet byggdes av genueserna 1348 som Kristustornet på den högsta punkten av murarna kring deras koloni Galata, och med sina omkring 67 meter var det då stadens högsta byggnad. Senare var det fängelse och brandvakttorn; det restaurerades 2020 och är nu ett museum, med ett galleri runt toppen med utsikt över Gyllene hornet och Bosporen.

Istanbul Modern öppnade 2004 som Turkiets första museum för modern konst och samtidskonst och flyttade 2023 till en ny byggnad av Renzo Piano vid strandpromenaden i Karaköy, inom komplexet Galataport. Det visar sin samling av turkisk konst från 1900-talet och framåt och sin fotosamling vid sidan av tillfälliga utställningar, med en biograf och ett bibliotek.

Chora är en bysantinsk kyrka i Edirnekapı vars mosaiker och fresker tillkom 1315–1321 för statsmannen Theodoros Metochites, bland dem Anastasis i sidokapellet. Den gjordes om till moské i början av 1500-talet och var museum från 1945, och öppnade på nytt som Kariyemoskén 2024; turistbesöken gör uppehåll vid bönetiderna och på fredagar.

İstiklal-avenyn är en 1,4 kilometer lång gågata i Beyoğlu, som löper från Tüneltorget till Taksimtorget. Den var känd som Grande Rue de Péra och fick sitt nuvarande namn efter republikens grundande 1923. Senosmanska byggnader kantar den, med butiker, kaféer, biografer, kyrkor och passager som Çiçek Pasajı, och en veteranspårvagn går längs gatan.

Jungfrutornet står på en liten holme vid Bosporens södra inlopp, 200 meter utanför stranden i Üsküdar. Det befästes av bysantinerna, som på 1100-talet spände en kedja därifrån tvärs över sundet, byggdes om flera gånger under osmanerna och tjänade som fyr; efter en restaurering öppnade det 2023 som museum som nås med båt från Salacak.