Utforska Istanbul

Süleymaniyemoskén kröner den tredje kullen ovanför Gyllene hornet och byggdes 1550–1557 av arkitekten Mimar Sinan för sultan Süleyman den store. Komplexet rymmer medresor, ett härbärge och gravarna för Süleyman och Hürrem Sultan. Det är en aktiv moské: besöken gör uppehåll vid bönetiderna, och besökarna täcker axlar och knän, kvinnor även håret.

Rüstem Pashas moské nära Kryddbasaren ritades av Mimar Sinan för storvesiren Rüstem Pasha och blev färdig omkring 1563. Den är upphöjd ovanför välvda butiker och nås via trappor från gatan, och har İznikkakel i många mönster på förhallens och bönehallens väggar. Det är en aktiv moské, stängd för besökare under bönerna; anständig klädsel förväntas.

Lilla Hagia Sofia byggdes under kejsar Justinianus på 520- eller 530-talet som Sergios och Bakchos kyrka och blev moské i början av 1500-talet, under Bayezid II. Dess kupolkrönta åttkantiga sal, omgiven av en kolonnad i två våningar med skulpterade kapitäl, hör till de äldsta bysantinska byggnaderna i Istanbul; den är en aktiv moské, stängd för besökare under bönerna.

Museet för turkisk och islamisk konst ligger i storvesiren Pargalı İbrahim Pashas palats, byggt omkring 1524 på västra sidan av Hippodromen. Det grundades 1914 och flyttade hit 1983, och visar mattor, kalligrafi och koraner, kakel, träarbeten och metallarbeten från hela den islamiska världen samt en etnografisk avdelning med rekonstruerade nomadtält och byrum.

Sultan Ahmeds moské byggdes 1609–1616 för sultan Ahmed I av arkitekten Sedefkâr Mehmed Ağa, mittemot Hagia Sofia på andra sidan Sultanahmettorget. Sex minareter och kaskader av kupoler reser sig över en bönehall klädd med Iznikkakel. Som aktiv moské stänger den för besökare kring middags- och eftermiddagsbönen och på fredagsförmiddagar; armar, ben och hår måste vara täckta.

Basilikacisternen är en underjordisk reservoar byggd under kejsar Justinianus I på 500-talet för att förse Stora palatset och närliggande byggnader med vatten. Dess tegelvalv, som täcker omkring 140 gånger 70 meter, vilar på 336 nio meter höga marmorpelare, och gångbryggor leder över vattnet till två Medusahuvuden som återanvänts som pelarbaser. En restaurering som avslutades 2022 öppnade den på nytt som museum.

Hagia Sofia byggdes 532–537 för kejsar Justinianus I av Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos, under en central kupol på omkring 55 meters höjd. Den var katedral i nio sekler, blev moské 1453, museum 1934 och moské igen 2020; sedan 2024 når turister de övre gallerierna och deras bysantinska mosaiker via en separat biljettbelagd rundtur.

Hagia Irene står på Topkapıpalatsets yttre gård och är den äldsta kända kyrkobyggnaden i Istanbul; den nuvarande tegelbyggnaden är från Justinianus I:s återuppbyggnad efter 532. Den gjordes aldrig om till moské utan tjänade osmanerna som arsenal och är nu museum och konsertlokal, med ett stort svart kors från ikonoklasmens tid i absiden.

Istanbuls arkeologiska museer i Gülhane, intill Topkapıpalatset, samlar tre byggnader: det nyklassicistiska arkeologiska museet av Alexandre Vallaury, öppnat 1891, Museet för den forntida Orienten och Kakelkiosken från 1472. Samlingen utökades under direktör Osman Hamdi Bey och omfattar Alexandersarkofagen och andra fynd från den kungliga nekropolen i Sidon.

Topkapıpalatset byggdes 1460–1478 för sultan Mehmed II på udden ovanför Bosporen och Gyllene hornet och förblev sultanernas huvudresidens tills Dolmabahçepalatset blev färdigt 1856. Dess portar leder genom fyra gårdar till Haremet, den kejserliga skattkammaren, kammaren med de heliga relikerna och paviljonger med utsikt över vattnet.

Istanbul Modern öppnade 2004 som Turkiets första museum för modern konst och samtidskonst och flyttade 2023 till en ny byggnad av Renzo Piano vid strandpromenaden i Karaköy, inom komplexet Galataport. Det visar sin samling av turkisk konst från 1900-talet och framåt och sin fotosamling vid sidan av tillfälliga utställningar, med en biograf och ett bibliotek.

Chora är en bysantinsk kyrka i Edirnekapı vars mosaiker och fresker tillkom 1315–1321 för statsmannen Theodoros Metochites, bland dem Anastasis i sidokapellet. Den gjordes om till moské i början av 1500-talet och var museum från 1945, och öppnade på nytt som Kariyemoskén 2024; turistbesöken gör uppehåll vid bönetiderna och på fredagar.

Jungfrutornet står på en liten holme vid Bosporens södra inlopp, 200 meter utanför stranden i Üsküdar. Det befästes av bysantinerna, som på 1100-talet spände en kedja därifrån tvärs över sundet, byggdes om flera gånger under osmanerna och tjänade som fyr; efter en restaurering öppnade det 2023 som museum som nås med båt från Salacak.

Dolmabahçepalatset byggdes 1843–1856 för sultan Abdülmecid I av arkitekterna Garabet och Nigoğayos Balyan på Bosporens europeiska strand och ersatte Topkapı som regeringssäte. Besöksrundorna leder genom Selamlık, den kupolkrönta ceremonisalen och Haremet; Atatürk dog i palatset 1938.

Ortaköymoskén, formellt Büyük Mecidiye-moskén, står vid bryggtorget i Ortaköy vid Bosporens kant, intill Bosporenbron. Den beställdes av sultan Abdülmecid I och blev färdig omkring 1854–1856, en nybarock byggnad av Garabet och Nikoğos Balyan med en enda kupol och två smäckra minareter; den stänger för besökare under bönerna.

Beylerbeyipalatset står på Bosporens asiatiska strand i Üsküdar, intill Bosporenbron. Sultan Abdülaziz lät bygga det 1861–1865 som sommarresidens och gästhus för utländska härskare som kejsarinnan Eugénie; marmorbyggnaden förenar ett nybarockt yttre med osmanska interiörer och har terrasserade trädgårdar med mindre paviljonger.